På senare tid har allt fler börjat ifrågasätta LDL (även kallat ”det onda kolesterolet”) som en riskmarkör för hjärt- och kärlsjukdom. Min uppfattning är att LDL har ett värde som en markör för hjärt- och kälrsjukdomsrisk, men den är kanske inte den viktigaste och det är förstås bara en parameter bland många andra.
Bland dem som ifrågasätter LDL som riskfaktor hänvisar man till att det istället är härskning (oxidering) av LDL som avgör risken för att drabbas och inte LDL-halterna i sig. Personligen tror jag att härskning av LDL-kolesterol är en av de viktigaste riskfaktorerna för åderförfettning. Ju mer man motverkar härskningen desto mindre betydelse får LDL-halterna i blodet. Därför är det viktigt att få sig ämnen som motverkar härskning (t. ex. antioxidanter) och undvika saker som ökar härskning (t. ex. rökning).
Men ju högre halter av LDL man har desto större blir ”träffytan” för härskning. Att LDL-halter har betydelse illustreras av att personer med medfödda defekter som ger abnormt höga LDL-halter i stort sett alltid drabbats av åderförfettning (om de inte behandlas med läkemedel). Många kritiker mot LDL menar att höga LDL-värden snarare är ett symptom på kärlskada, men har man medfödda defekter i LDL-omsättningen kan det knappast med automatik innebära kärlskada.
Höga HDL-värden har generellt ansetts som en skyddsfaktor, men i vissa fall, som till exempel när man studerar effekten av det manliga könshormonet testosteron, ser man en skyddseffekt av hormonet trots att det har en minskande effekt på HDL. Detta beror sannolikt på att testosteron förbättrar upptaget av HDL till levern. Jag ser fram emot vad denna intressanta debatt mynnar ut i.
För tillfället befinner jag mig i Jönköping för att avsluta en kostutbildning. Här syns några av deltagarna på kursen: 
Dessutom blev det lite gymträning på Sportlife på Östra Storgatan:
Dessutom blev det lite gymträning på Sportlife på Östra Storgatan:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar