fredag 10 maj 2013

Fasta - för hälsa och form?

Det har sedan länge varit känt att försöksdjur lever längre om man håller nere deras matintag. Då uppkommer förstås frågan om detta även gäller människor? Personligen är jag inte mycket för att undvika känsliga frågor eftersom jag tror att man i regel kommer längst genom att se sanningen i vitögat. När det gäller energiunderskott och livslängd måste jag erkänna att jag har väjt lite grann inför fenomenet. Problemet blir ju att svält kan uppfattas som något hälsosamt för en person med ätstörningar.
För en tid sedan gick ett program på SVT där fasta framhävdes som ett livsförlängande alternativ. Som stöd hänvisades bland annat till en studie på apor där en grupp apor fick äta fri mängd skräpmat och en annan grupp fick svälta. Den svältande gruppen levde avsevärt mycket längre. Tyvärr han man inte få med resultaten från en annan apstudie som publicerades i höstas. I den senare studien jämförde man svältande apor med dem fick en näringstät och energifattigkost, men som ändå gav tillräckligt med kalorier. Här såg man ingen skillnad i livslängd.

I och med den senare studien försvann mitt dilemma eftersom det visar att skräpmat inte är bra för hälsan samtidigt som svältkost inte är bättre för livslängden än hälsosam, bra mat. I SVT programmet gjordes också hänvisningar till IGF som är en hormonfamilj relaterade till tillväxthormon. En stor del av tillväxthormonets effekter medieras genom IGF:erna. Periodisk fasta minskade nivåerna av IGF och därmed minskade även celldelningshastigheten, vilket i sin tur skulle påverka åldrande processer positivt. Man får dock inte missa att IGF har en del föryngrande effekter på vissa celltyper. Dessutom ökar tillväxthormon som en anpassning till svält. Tillväxthormon ökar nämligen blodsockerhalten. Man talade också om att undvika att äta mycket protein då det skulle öka halterna IGF. Något som ökar IGF mycket, som helt glömdes bort, är kolhydrater, ffa snabba sådana.


Idag är det slutprov i näringslära på en norsk PT-utbildning jag föreläser på:


5 kommentarer:

  1. Samtidigt som förespråkarna för PF menar att det är en ätstörning att ha koll på klockan maniskt och käka var tredje timme! Det som är intressant är hur människan som art har haft för ätmönster historiskt sett! finns det något som pekar på att vi har ätit stora portioner när tillfälle getts eller har det varit småätande!? tror på första och har provat flera olika varianter som 16h fasta/8h ätfönster och även 20/4 och ogillar mkt mat på en gång! resultat: illamående:-( ska testa den tuffare 5/2 med två dagar med 500kcal/dygn som deff nu, resten av dagarna kcalbalans. Bara av nyfikenhet! (riktigt bra näringslära sist, Axelssons PT.utb.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kenneth: Jag tror inte det ursprungliga behöver vara det optimala. Jag tror att stenålderslivet många ggr var väldigt eländigt och så vill jag inte leva. Tack för berömmet! Testade själv 1/1. Det var en hungrig upplevelse!

      Radera
  2. Hej! Att slaviskt äta var tredje timme kanske kan räknas som ngn form av ätstörning light, men att svälta en hel dag för att man kör PF är definitivt att gå emot sina instinkter.
    Jag tror på båda dina teorier. Har man fällt ett villebråd blev det mkt på en gång, plockade man bär och svamp på hösten blev det småätande. Våra kroppar klara båda varianterna och på stenåldern funkade de säkert bra. Det blir dock svårt att dra paralleller till hur vi äter idag då både småätande och storätande inte sker på samma premisser som då. Tex du kan alltid äta dig mätt och hunger avgör inte vad du stoppar i dig härnäst. Själv har jag testat 1:1. Inte kul alls! Kör hårt och återkom gärna med dina erfarenheter! Tack själv!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym: Ja, du har en poäng i det där med "slaviskt äta var tredje timme". Ätstörning kan det nog bli för en del.
      Jag körde 1:1 och jag håller med dig. Inte kul alls!

      Radera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera