Fet av glutamat!

Idag är många rädda för tillsatser och en av de mest utskällda är glutamat. Men vad är glutamat och varför är det så farligt?

Till att börja med måste vi konstatera att glutamat är ett naturligt ämne som behövs i våra kroppar. Glutamat är en aminosyra som bygger upp proteiner i våra kroppar. Dessutom används den som en så kallade transmittor som möjliggör kommunikation mellan vissa nervceller. Glutamat ingår i de flesta proteinkällor vi äter och är en del i naturlig och bra kost. Men varför skulle vi då påverkas negativt av glutamat som tillsats?

Det finnas tyvärr många myter kring glutamat som att det kan ge astma, allergier och till och med cancer. Jag har inte hittat någon forskning som stöder detta. Det finns vissa indikationer på att glutamat kan påverka inlärning och koncentration hos känsliga individer som konsumerar mycket. Det finns också personer som är mer känsliga för glutamat i fri form i maten och som reagerar mer än andra. Tillståndet kallas för Chinese Restaurant Syndrome och kännetecknas av att man känner sig avdomnad, får hjärtklappning, huvudvärk och hetta i ansiktet. Symptomen kommer då en känslig person äter mycket glutamat och håller i sig någon timme. Upplever man dessa symptom påverkar det förstås inlärning negativt, men det är knappast något stort problem om man jämför med effekten av socker på koncentrationsförmågan.

Det stora problemet med glutamat är att det används som smakförstärkare och kan leda till att man äter mer och därmed ökar förstås risken för övervikt. Dessutom används glutamat i så många hel- och halvfabrikat att personer som äter mycket hel- och halvfabrikat riskerar att få i sig stora mängder. I en ny studie konstaterar man att glutamatkonsumtion kraftigt ökar risken för att utveckla övervikt: http://www.ajcn.org/content/93/6/1328.abstract

En lätt lösning på problemet är att laga sin mat själv. Lätt åtminstone i teorin...

LDL – ingen bra riskmarkör för hjärt- och kärlsjukdom?

På senare tid har allt fler börjat ifrågasätta LDL (även kallat ”det onda kolesterolet”) som en riskmarkör för hjärt- och kärlsjukdom. Min uppfattning är att LDL har ett värde som en markör för hjärt- och kälrsjukdomsrisk, men den är kanske inte den viktigaste och det är förstås bara en parameter bland många andra.

Bland dem som ifrågasätter LDL som riskfaktor hänvisar man till att det istället är härskning (oxidering) av LDL som avgör risken för att drabbas och inte LDL-halterna i sig. Personligen tror jag att härskning av LDL-kolesterol är en av de viktigaste riskfaktorerna för åderförfettning. Ju mer man motverkar härskningen desto mindre betydelse får LDL-halterna i blodet. Därför är det viktigt att få sig ämnen som motverkar härskning (t. ex. antioxidanter) och undvika saker som ökar härskning (t. ex. rökning).

Men ju högre halter av LDL man har desto större blir ”träffytan” för härskning. Att LDL-halter har betydelse illustreras av att personer med medfödda defekter som ger abnormt höga LDL-halter i stort sett alltid drabbats av åderförfettning (om de inte behandlas med läkemedel). Många kritiker mot LDL menar att höga LDL-värden snarare är ett symptom på kärlskada, men har man medfödda defekter i LDL-omsättningen kan det knappast med automatik innebära kärlskada.

Höga HDL-värden har generellt ansetts som en skyddsfaktor, men i vissa fall, som till exempel när man studerar effekten av det manliga könshormonet testosteron, ser man en skyddseffekt av hormonet trots att det har en minskande effekt på HDL. Detta beror sannolikt på att testosteron förbättrar upptaget av HDL till levern. Jag ser fram emot vad denna intressanta debatt mynnar ut i.

För tillfället befinner jag mig i Jönköping för att avsluta en kostutbildning. Här syns några av deltagarna på kursen:
Dessutom blev det lite gymträning på Sportlife på Östra Storgatan: