Har vi tämjt det mättade fettet – är det inte farligt längre?

Fett är ett näringsämne som många har olika uppfattningar om. Under de senaste decennierna har de flesta varit rädda för fett eftersom det är det mest energirika näringsämnet i våra mat. I takt med att övervikt började bli ett problem som ökade i omfattning globalt uppmanades folk att äta mindre fett för att de således skulle få i sig mindre energi. På senare år förstod man att det fanns skillnader mellan olika sorters fetter och då grupperade man fetternas ”nyttighet” efter deras kemiska egenskaper. Var de mättade så blev de automatiskt dåliga och var de omättade var de nyttiga.

Det finns alltid risker med att generalisera och i detta fall missade man att mättade fetter inte är en homogen grupp med avseende på vilka effekter de har på våra kroppar. Korta mättade fettsyror, sådana som bildas vid bakterienedbrytning i tjocktarmen, har mycket goda effekter bland annat på inflammationer och blodfetter. De medellånga fetterna, så kallade MCT-fetter, finns rikligt i kokos och till viss utsträckning i mejerifetter. Dessa fetter har också i allmänhet bra hälsoeffekter. De långa fetter, så kallade LCT, finns i fett från fyrfota djur och dessa har mindre positiva effekter på vår hälsa.

Men vad innebär då detta? Att man måste utesluta allt LCT ur sin kost? Hittills har våra myndigheter haft ungefär den hållningen. Personligen ser jag inget fel med att hålla ner andelen LCT-fetter, snarare tvärtom. Men hur farliga är de egentligen? Klart är ju att mättat fett inte är någon stor risk faktor och även om LCT-fetter är en större riskfaktor än mättade fetter generellt är det inte det första man behöver bekymra sig om. Innan man byter ut allt mättat fett mot omättat bör man se över sitt intag av bland annat omega-3, grönsaker, baljväxter och fibrer. Dessutom måste jag också påpeka att mättade fetter också har sina fördelar genom att de är mindre härskningsbenägna och åt vi bara omättade fetter skulle härskningsstressen på våra kroppar sannolikt öka.

Mer om detta kan läsa om t. ex. här: http://www.medicalnewstoday.com/articles/203288.php

Det är också viktigt att det inte tolkas som att det är nyttigare att stoppa i sig mättat fett än omättat eller att man ska frossa i smör. Just kombination fett och kolhydrater är starkt aptitstimulerande och det är ju det sista man vill om man har problem med övervikt eller höga blodfetter.

Här är en bild från kursen som slutade förra veckan:

Och så har jag fått vara med lite i MIx Haxholms blogg: http://www.ifknorrkoping.se/Blogg.aspx?m=332563&m1=338581

Himalayasalt, workshops och mässa Lidköping!

Först av allt måste jag göra upp en gång för alla med Himalayasalt. På senare tid har jag fått frågor angående en relativt ny produkt kallad Himalayasalt. Eftersom jag inte har haft 100% koll på vad detta är har jag inte tagit ställning vare sig för eller emot det. För en tid sedan gjorde jag en research om produkten och det jag fann var hårresande. Himalayasalt marknadsförs som ett nyttigt salt som inte har några negativa effekter på blodtryck, vilket vanliga salt kan ha på känsliga individer.

Det har sedan länge funnits bordsalter som har ett högt innehåll av kalium som neutraliserar eventuella blodtryckshöjande effekter av saltet. Men innehåller Himalayasalt kalium? Gör det så är mängderna försvinnande små då saltets ”salthalt” är ca 97%, dvs precis i nivå med vanligt bordsalt.

Himalayasalt ska även ha andra smått mirakulösa hälsoeffekter, vilka inte kan bekräftas med vetenskapliga studier eller ens faktamässigt underbyggda resonemang eller teorier. Bland annat ska saltet innehålla samtliga grundämnen, vilket i praktiken skulle vara farligt (ex. uran, plutonium), men lyckligtvis omöjligt (lättflyktiga ädelgaser, t. ex argon) att åstadkomma i verkligheten.

Saltet sägs också innehålla så kallade biofotoner. Fotoner är ljuspartiklar (som alltså färdas med ljusets hastighet) och biofotoner är sådana ljuspartiklar som bildas i organismer, t. ex. i djuphavsfiskar. Kan man stänga in fotoner i saltkristaller? Svaret är förstås nej!

Dessutom verkar inte Himalayasaltet komma från Himalaya utan från saltgruvor i Pakistan där man bryter orent salt, sådant som bl. a. används till vägsalt. Bluff!

Mer om denna bluff går att läsa exempelvis i denna blogg: http://home.student.uu.se/maer5745/2007/04/himalayasalt-mirakelmat-eller-bluff.html

I veckan som varit har det varit workshoppar för dem som har gått våra utbildningar och nu till helgen är det hälsomässa i Lidköping. Välkommen om du har vägarna förbi!

Bilder från workshopparna:

På plats i Thailand!

Nu är jag i Thailand på rek-resa inför de hälsoresor jag kommer att göra tillsammans med Fredrik Paulún och Fritidsresor. Resorna kommer att vara bokningsbara inom kort. Vill du veta mer rekommenderar jag Facebook-sidan där jag kommer att lägga ut bilder och annan info med jag är här i Thailand. Sidan hittar du här: http://www.facebook.com/group.php?gid=119586371423710#!/group.php?gid=119586371423710

Martin på plats i Bangkok för ca 4 timmar sedan:

På väg från Oslo till Thailand!

Idag har jag haft en trevlig dag i Oslo och träffat frågevisa elever på den norska Friskvärnsutdannelsen:

Så här trevlig är kursadministratorn Trine:

Och tidigare i veckan var det utbildning i Göteborg. Så härligt att vara i Götet på hösten!

Nu hem och sova och sedan bär det av till Thailand! Återkommer med rapporter!

Feta mjölkprodukter skyddar mot hjärtsjukdomar?

I en ny studie publicerade i Amercian Journal of Clincal Nutrition (http://www.ajcn.org/cgi/content/abstract/92/1/194) undersökte man om det fanns någon samband mellan markörer för konsumtion av mejerifett och risken för att utveckla en hjärtinfarkt. Resultatet visade intag av mejerifett var kopplat till en lägre risk för hjärt- och kärlsjukdomar, särskilt hos kvinnor. Sambandet var svagt, men om man tittade på syrade mjölkprodukter var skyddseffekten intressant. Ska man tolka detta som att mejerifetter har en undergörande effekt på våra blodkärl? Och att man allra helst skulle smörja in kärlen med en rejäl klick smör varje dag? Personligen tror jag inte det av flera anledningar. Den främsta är att sambandet var som mest starkt för syrade mejerprodukter, vilka är en viktig källa för probiotika, så kallade goda bakterier. Andra skäl är att mejerifetter också är en markör för generell konsumtion av mejeriprodukter vilka bland annat är bra källor för kalcium, magnesium och kalium vilka alla kan ha positiva effekter på blodtrycket. Äter man inte feta mjölkprodukter kanske man sätter i sig mer snabba kolhydrater vilket förstås inte är någon hälsokur för hjärtat. Men fet mjölk är nog alltid bättre än processade kolhydrater (tror jag) och vill man vara rädd för livsmedel bör man inte välja feta mejerier som sitt förstahandsval.

Pirelli lanserar kosttillskott - sågas av Rössner

Läste precis i tidningen att Charlotte Pirelli har gett sig in i tillskottsbranschen. Hon står bland annat bakom proteinpulver som ska hjälpa kvinnor att minska i vikt. Jag tycker att detta verkar vara helt i sin ordning, men "bantningsprofessor" Stephan Rössner menar att extra protein under viktminskning är helt meningslöst och hänvisar istället till livsmedelsverkets rekommendationer. Enligt professorn är extra protein inte bra ens vid hård träning - då tycker han att man kan käka en extra macka istället...

Själv är jag utbildad nutritionist och har genom min utbildningstid fått höra från olika "bantningsprofessorer" att man ska äta kolhydratrikt och proteinsnålt om man vill minska i vikt TROTS att många av dem samtidigt säger att protein är det näringsämne som mättar bäst. Varför resonerar man så här bakvänt? Är det inte önskvärt att skapa maximal mättnad för dem som vill gå ner i vikt? Naturligtvis finns det också rikligt med studier som visar på fördelar med en proteinrik kost vid viktminskning. Personligen är jag inte negativ till proteintillskott även om riktig mat har många näringsmässa fördelar...

Källa: http://mobil.aftonbladet.se/nojesbladet/article7519388.ab

För lite sömn ger ökad aptit!

Sömnbrist ökar aptit! I en nyligen genom förd studie lät man en försöksgrupp sova fyra timmar per natt under två nätter. Kontrollgruppen sov åtta timmar. Båda gruppernas födointag mättes och resultaten visade att den grupp som fick sova lite ökade sitt energiintag med 22 %!
Läs mer här: http://www.ajcn.org/cgi/content/abstract/91/6/1550

Här är en bild från dagens skrivning (Kostrådgivarutbildningen, Stockholm):